emma

jobb, ärenden, nudlar och sen ut på lilla kvällsrundan. har hitatt den perfekta motionssvängen som är helt perfekt. lagomt lång och med både branta backar och långa raksträckor. och hela tiden har man en liten söt bäck vid sidan om sig. idag var det en bra dag. en såndär dag då det bara kändes skitkul att springa och inte tröttsamt alls. sjukt jag vet. hur ofta händer det? en såndär dag då man bara får halvmycket panik när man inser att en apsnygg kille är bakom just när man tänkte sakta ner och börja gå. man stannar ju verkligen INTE. det förstår ju vem som helst. så jag sprang. wohooo