hur man tänker, känner och mår i lilla staden som ibland vill äta upp en inifrån
så sant som hon sa det, min kära vän. ibland, när man skulle göra vad som helst för att vara vart som helst i världen bara man slapp befinna sig i lilla staden. min semestermånad har varit upp & ner, en jävla bergodalbana med skratt och tårar som jag verkligen inte var förberedd på. trodde bara att jag skulle glida in på en räkmacka och skratta tills flyget tog mig tillbaka till oslo igen. men så blev det inte, det är ju trots allt skellefteå så lite drama får man ju räkna med. jag är helnöjd ändå. har haft så förbannat kul. även dom stunderna här hemma då jag legat i soffan och deppat emellanåt över något eller någon skulle jag inte vilja byta bort just nu. hela smörjan av skit och tankar som för ögonblicket fick mig dum i huvudet gick trots allt till det goda tillsut. jag har jag lyckats med det jag behövde lyckas med. för min egen skull. nu lämnar jag resten till livet, ödet och allt annat som har någon slags makt över hur tiden utvisar saker och ting.
det är måndag. 1 vecka kvar to go och jag längtar så jävla mycket tillbaka till kära oslo. samtidigt som jag får ångest över att dra ifrån just nu. "lite för tidigt" tänker jag ibland, men ändrar mig snabbt till att det kanske istället är "lite för sent". drar sen slutsattsen, det är som det är, kanske är det lagom.
nu ska jag laga mat, dra ut till stugan, ta på mig en flece, tjocksockar och be mamma göra en inbakt fläta. spela lite krocket med syster och trängas i mamma å pappas dubbelsäng framför en film. gå till hästhagen och gosa, springa barfota på grusvägen och sova på vinden. vara barn ett litet tag, det är inte ofta man hinner det.
hör av er och styr upp min vecka, tiden springer iväg!