emma

trikken hem till dalsbergstien. löptur fram till porten pga att jag var jagad av minst 100 personer. kanske inte. men det är iaf så det känns. jag är rädd hela tiden. det enda som behövs är lite mörker och världens livligaste fantasi och vips så är jag den mest utsatta personen i världen. sådär rädd att man snurrar istället för att gå frammåt för att hela tiden ha uppsikt om någon är i närheten. varenda person är såklart en mördare eller våldtäktsman och man blir lika lättad varje gång man inser att det i själva verket bara var en gammal dam med en hund. eller att detdär läskiga ljudet som hördes som fotsteg faktiskt bara var vinden.

nog med rädsla. menar, jag går ju med nyckeln mellan knogarna.

.

det har varit en trött dag idag på jobbet. en såndär dag när man ser på varann att håret inte ser ut sådär med mening. en såndär dag när hooden inte bärs pga att det blev en bra match utan enbart för att det var det enda som inte kändis jobbigt att ha på sig. en dag när ingen har något annat än converse på fötterna.

imorgon är det fredag. ida & linnea kommer på besök och jag jobbar min sista dag innan ledig helg!

wohooooo